...är till för att överkomma. För ca 3 veckor sedan ådrog jag mig en liten överbelastning i mitt knä så det svällde upp och sedan var det åter till rehab igen.
Det går sakta men säkert framåt, och jag skyller allt på den där konstgräsplanen uppe på kuben. Efter en säsong av mycket rehab och några återkomster till planen vet jag vad som behöver stärkas upp inför en ev nästa säsong.
Knän behöver stärkas så de klarar av belastningen samt att det ska tränas explosivitet. Det saknar jag, kondition och tempo är inte det svåra att träna upp. Det svåra är att hålla ihop efter all dessa skavanker genom åren. Där min plattfothet förmodligen hjälper till en hel del med dessa småbekymmer.
Men skam den som ger sig. Mitt mål är snart i sikte och då börjar nästa mål. När 85 kg är nådda och stabila så ska kroppen stärkas upp. Jag märker redan skillnad idag, inte några ryggproblem (peppar peppar), jag orkar mer, andra småskavanker har försvunnit (nya har iof kommit men de kommer försvinna också). Så än så länge är 2019 ett bra Pontus-år!
Jag ska bli duktigare på bilder också, men även detta är en träningssak. Att få in kontinuiteten med inlägg och även använda bilder så det blir lite mer roligt att kika på.
Lovar att bättra mig :)
En blogg om allt möjligt som förekommer i en vardag: intressen, ointressen m m. Allt är självklart utifrån mina ögon och vad jag tycker, tänker och känner. Det kommer kretsa mycket kring familj, träning, idrott, mat, vardag för en familj m m. Min familj är säkert väldigt vanlig utifrån hur dagens samhälle ser ut. Jag är gift och har en dotter samt en bonusson som kom med frugan. Varannan vecka är vi på tre och varannan på fyra. Jag heter Pontus Lundin och välkommen till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar