Livet och dom små liven

Livet går fort, nästan för fort ibland. Dottern fyller idag 5 år vilket är helt otroligt. Det var ju alldeles nyss vi flyttade till hus, jag bytte jobb och vi stod utanför sjukhuset och dörrarna gick inte att få upp.

Men nu är det 5 år senare och det är en liten människa med vilja, humor och tjurighet som bor med oss...inte en liten alien som inte kunde göra nått.

Resan har varit fantastisk, på alla sätt och vis. Fantastiskt jobbig, fantastiskt fantastisk, fantastiskt känslomässig, fantastiskt lärorik och kommer vara fantastisk i fortsättningen också. Hon berikar verkligen med allt...glädje, jobbighet, trötthet, tålamod, humor, ögonblick mm.

Nog om det och åter till utmaningen. Det går trögt nu, gick inte ner något förra veckan och den här veckan går i samma tecken. Det kommer bli svårt att jobba bort de sista 0,8% för att nå 8% viktnedgång. Tror det är maten som är problemet för jag tränar lika mycket som förut. För mycket pasta och för mycket mat...men är konstant sugen så jag måste ändra på något.

Kan även vara för att jag inte druckit så mycket zero dricka sista dagarna...kanske håller på att avgiftas.

Träningen går däremot bra, sänkte tiden på 5km igen och nya tiden att slå är 25:36. Tänka sig att jag snart kan knäppa 25 min på 5 km efter alla dessa år med knäproblem. Det känns super!

Går även hos sjukgymnast regelbundet för att försöka fixa till alla småkrämpor som nu gör sig påmind. Förutom knäna är det fötterna, axeln, ryggen bla bla bla. Men det SKA bli bra! Så är det bara.

Mätmässigt är det nog inte bara maten som är problemet just nu, det är även tidpunkten. Planering inför 40-års festen håller på för fullt. Sprit är inhandlat, mat ska fixas mm mm och det gör inte saken bättre då det även är mycket på jobbet dessa tider. Förutom 40-års festen ska grabbgänget (där vi har utmaningen bla) träffas helgen efter, så fest två helger i rad...när hände det senast. Det bådar inte heller gott inför sista invägningarna. Men skam den som ger sig, jag ska kämpa ända in i kaklet.